 |
2010-03-21
Genmodifierad organism
GMO (genmodifierad organism) är inte traditionell växtförädling. Man klipper och klistrar i arvsmassans DNA-trådar och skapar en mix av arvsanlag som aldrig skulle kunna komma till stånd på naturlig väg.
Många vet att man inte vill ha genmodifierade organismer i det man äter, men vad är det och varför är det inte bra? Nedanstående information är saxat från » www.gmofri.se (en annan bra sida är » www.hejdagmo.se).
Vad är GMO?
Alla celler innehåller ett maskineri som kan läsa DNA och producera tusentals olika proteiner efter de beskrivningar som finns kodade i generna. Proteinerna i sin tur utför eller styr alla de olika funktioner som organismen behöver för sin överlevnad. Och det är det här man vill styra för att kunna "förbättra" exempelvis växternas uthållighet, motståndskraft. Det som i dagligt tal kallas för en gen är helt enkelt den DNA-bit som innehåller koden för ett visst protein. Eftersom DNA-språket är gemensamt kan alla levande organismer läsa varandras gener. När en gen förs över från en organism till en annan kan mottagarorganismens celler producera det protein den kodar för. Många av generna i dagens GMO-växter kommer till exempel från bakterier, bland annat de som gör växterna tåliga mot ogräsbekämpningsmedel, så att man kan bespruta hårdare mot ogräs samtidigt som majsen, sojan eller potatisen klarar sig.
Det finns i dag två vanliga metoder för att överföra gener till växter. Den äldsta och tillförlitligaste utnyttjar en jordbakterie, som i sin naturliga form infekterar växter och orsakar en sorts cancersvulster genom att överföra en bit av sitt eget DNA till växten. Den här metoden fungerar på de flesta tvåhjärtbladiga växter, till exempel soja och potatis.
Detta fungerar inte på enhjärtbladiga växter däremot, som gräs och de vanliga sädesslagen. För att genmodifiera dem används istället den så kallade genkanonen, som egentligen är en sorts luftgevär. Mikroskopiska metallkulor täcks med en tunn hinna av DNA-lösning och skjuts sedan genom tunna bitar av växtvävnad. En del DNA blir då kvar i växtcellerna och kan tas upp i växtens eget DNA.
Oavsett överföringsmetod kan sedan de modifierade cellerna odlas i laboratoriet och med hjälp av växthormoner stimuleras att bilda en hel ny planta. Den nya plantan kan förökas som vanligt och de modifierade generna förs vidare till följande generationer med frön, pollen och andra förökningsmekanismer.
Dela upprorsartikeln med dina vänner
|
|
95635
Har nu skrivit under.
Bli upprorsmakare - skriv under
|
|
|
